Jag fick ett par underbara örhängen hemskickade från Calas.se, strax innan dop och bröllop ägde rum. Krokarna är handgjorda och kuberna består av krackelerad bergskristall. Fästen och krokar är givetvis av äkta silver.
Bröllopspresenter, först ut!
Kommer visa upp en del av bröllopspresenterna givetvis, men det blir för tjatigt att visa alla i samma inlägg, därför gör jag så att jag visar 2-3 stycken åt gången, beroende på vad det är för något. Hoppas ni har överseende. Sen är allt utan inbördes ordning om man säger så!
Två underbart söta grodor, från min mamma, pappa, syster, bror, brorsans tjej och alla hundarna 🙂 Wonderful! 🙂 Mamma hade dessutom gjort grodorna mer personliga genom att göra en brudslöja, en fluga och dessutom skriva dit våra namn. Stor var den också, ca 30cm hög kanske, o lite bredare än så!
Till dessa grodor kom också två presentkort; Mediamarkt 1000kr /Byggmax 2000kr
Tusen tack!!!
En helt underbar tavla som man, om man vill, kan “bygga in” i väggen. Bilderna är inte rättvisa då den lyser i ett helt underbart rött sken, lite romantiskt kan man säga 😉 Vi kommer givetvis ha denna fina skapelse i sovrummet – där den kommer göra underverk!
Conny lär få visa sina kunskaper, om han kan “bygga in” den i väggen så får han göra det, annars fixar vi det på annat sätt. För där ska den vara i vilket fall! Denna vackra skapelse kom från min svärmor!
Just married, yes we are!
Nu är det gjort. Nu är jag gift. Fru Pettersson!
Det känns stort, mäktigt, och alldeles, alldeles underbart. Jag har lovat min stora kärlek att jag vill dela glädje och sorg med honom, och att jag ska vara honom trogen tills döden skiljer oss åt. Inget svårt löfte kan jag lova!
Bröllopet var underbart, och det var mycket känslor som svämmade över. Jag grät när vi gick fram i kyrkan, jag grät när vi stod där framme och höll varann i handen – rena glädjetårar. Men samtidigt är det väl nåt visst med att gifta sig, i kyrkan, med hela sin familj som åskådare – och de närmsta vännerna. Att liksom ta steget mot ett livslångt äktenskap.
Vår präst var sjukt bra. Ett av de bästa minnena, bortsett från själva ringväxlingen, kommer vara det gapskratt hon fick hela kyrkan att medverka i. I vigseltalet berättade hon om hur vi träffades, hur snabbt allt gått, om hur bra jag och Conny kompletterar varandra osv – och sen drog hon upp World of Warcraft! Detta fick de flesta att börja skratta, men just WoW är ju en ganska stor del i vårt liv. Så ja… det var klockrent. Alla bilder jag har – där har hon alltid ett leende på läpparna, och hon var hela tiden så jordnära och personlig. Behöver jag säga att jag kommer önska att få henne som präst vid alla kommande ceremonier i kyrkan? 😉
Sen, när vi satt och åt, så vart jag totalt överraskad. Min pappa, som annars är ganska tyst så sett, reste sig upp och bad om ordet. VA!? Vad är detta? Jo men då ville han säga ett par väl valda ord. Och gud, så jag grät… vilka känslor. Det var stort, mycket stort, och grymt uppskattat!
Jag kommer, under kvällen, lägga upp bilder på presenter och vad vi åt! 🙂 Samt gästerna förstås. De som förgyllde vår dag, och gav oss minnen att se tillbaka på. De som faktiskt kom från än det ena, än det andra hållet. Bara för att dela dagen med oss! Underbara ni! ?
En Nilsson blir en Pettersson, NU!
Nu, precis NU, glider vi framåt i kyrkan. Och vet ni? Jag är nervös, och världens lyckligaste!
Tack alla!
Ni är så fina, underbara och riktigt söta! Tack för alla fina kommentar och gratulationer ni gett oss inför bröllopet.
Och alla era ord som faktiskt gett glädje trots att många vänner svikit (för nej, jag tror inte att folk blir sjuka med så kort varsel, inte så många samtidigt!).
Det har verkligen varit att göra hela tiden nu det sista. Och idag hämtade vi mormor också, som kom till Mariestad.
Bara för att vara imorgon!
Vår dag, imorgon, 4/6, kommer bli en dag vi alltid kommer minnas!
Dagen innan den stora dagen!
Ojoj, en dag kvar.
Imorgon blir jag fru. Imorgon lovar jag bort mig för resten av mitt liv. Imorgon börjar mitt liv som Fru Pettersson. Som äkta maka till den man jag valt att leva mitt liv med.
Herrejisses, vad är detta? 🙂 Nu ska det ske, nu finns ingen återvändo… eller jo det finns det. Genom att säga nej i kyrkan – men vem gör det? Inte jag i alla fall.
Conny är verkligen mannen i mitt liv. Det har han varit sen jag såg honom första gången, den 26 juli 2008.
Han var som en stjärna som trillat ner från himlen. Han stod där, som i ett stort ljus. Och bara log. Hans kram fick mig att känna ett lugn jag aldrig känt. I hans famn blev jag hel… Så är det än idag när han kramar mig.
Är jag ledsen, upprörd, arg, besviken… eller vad som helst. Så räcker hans kram för att få mig på bättre humör. Hans värme är magisk.
Oj, vad jag svamlar! 😉
Men ja… imorgon står jag och lovar honom evig trohet i kyrkan, jag kommer lova att älska honom i nöd och lust, jag kommer tala om för honom att jag vill dela glädje och sorg med honom, att jag vill leva mitt liv med honom – ja hela
den biten ni vet. Den man brukar dra 🙂 Känns otroligt. Imorgon får jag ytterligare en ring på mitt finger. En jättevacker ring. Med våra namn ingraverade, och morgondagens datum. Imorgon är jag gift.
Dagen innan den stora dagen är det lite att göra, så tro inte att jag sitter här hela dagen 😉
- Hämta mormor i Mariestad
- Conny ska till frisören
- Jag ska köpa skor (om jag hittar några!) – annars får jag väl gå barfota, haha!
- Vi ska köpa läsk o sådär, lite smått och gott. Även det sista till tårtorna.
- Jag och Nathalie ska göra iordning tårtorna, i den mån det går
- Vi ska bära bort allt till lokalen. Och duka fram så smått.
- Jag ska locka håret för tredje gången, för att se om det funkar.
Annars vet jag inte vad jag gör!
- Sammanställning av placeringskort – eller ska folk få sitta hur dom vill?
- Kolla upp om de som inte osat ska komma eller ej!
- Städa av det sista i huset
- Bädda rent i alla sängar också, ett måste ju
- Tvätta, och de vanliga dagliga sysslorna ni vet,
dom slipper man inte inför ett stundande bröllop heller.
Jag är besviken och ledsen, men livet går vidare, eller hur?
Nej, jag måste faktiskt säga att jag är lite besviken! Inte så lite heller.
Idag har vi fått veta flera som inte kommer på lördag. Tråkigt, givetvis. Men jag kan inte annat än att bli besviken.
Folk har pratat och väntat på att detta ska ske. Folk har verkligen bett om att bli inbjudna! Efter lite funderingar så beslutade vi att bjuda in de närmaste inom familjen samt de närmsta vännerna. Totalt lite drygt 30 personer då.
Jag orkar faktiskt inte mer. Jag orkar inte lägga ner mer energi. De som kommer, de är jag verkligen tacksam för.
(Jag kan personligen säga att jag hade gjort allt i min makt för att
komma om jag blivit inbjuden till ett bröllop. Även om bröllopet i
fråga skulle hållas på andra sidan jordklotet.
Det spelar ingen roll om det vart tidspress, om jag jobbat, om jag
blev tvungen att ta buss/tåg/flyg eller om jag haft dåligt med pengar.
Jag hade löst det. Det är bara så.
Blir man inbjuden är det personligt. Men det är min åsikt.)
Nej! Jag är inte sur! Bara besviken. Det är tråkigt när man får veta först 2-3 dagar innan bröllopet att
ca 10-12 personer valt att inte komma av olika anledningar. Och då menar jag folk som man sen tidigare skrivit upp under “Ja” och som man faktiskt beställt mat till. Det är ju faktiskt 1/3 på gästlistan!
Det är för sent att avboka maten till dessa personer. Det är för sent att ställa in sig på annat.
Men som jag och Conny pratade om här för en stund. Vi struntar i det nu. Dom som väljer att dela dagen med oss är guld värda.
Mest guld vill jag nog ge min mormor! Hon har ingen bil, hon har krämpor som många äldre har, och lite mer därtill faktiskt. För bara några veckor sen for hon omkull på stan och slog sig rätt ordentligt kan jag lova. Men hon väljer ändå att åka buss mer än 20 mil bara för att vara med på våran dag. Det betyder mycket.
Men sen betyder ni andra, som kommer, också otroligt mycket! Ni anar inte! Är så tacksam att få dela dagen med er!
Jaaa, jag fick som jag ville – till viss del 😉
Jaa, jag fick som jag ville. Eller nästan! 🙂 Men det blev nog till och med bättre såhär!
För just den biten, passar nog inte jättebra just på orgel. Det är bättre med piano!
Igår ringde vår präst, E, med glädjande besked. Även om kantorn inte gått med på att köra “mitt önskemål” på orgel,
så hade hon gått med på att spela den biten på piano…
Jag är jätteglad för det. Synd bara att jag saknar nån som kan sjunga den lille truddelutten, men men. Så kan det vara… jag hade dock gärna hört texten till, eftersom det är den som gör “allt”. Men jag kan den ju själv, så jag får väl sjunga i skallen 😉
Börjar hända något nu…
Skatteverket är kontaktade. Jag ska hämta det personligen om det inte ligger i bredlådan idag.
Maten är bestämd, och bokas så snart jag vet på ett ungefär hur många vi blir. Nyckel till lokalen är hämtad, så den biten är löst. Lite komiskt att hon som hade nyckeln var en kollaga inom Partylite, haha. Världen är liten! Återstår bokning av nagelgrejjs och frisör. Frisören jag ville ha var fullbokad hela veckan, första tiden var tisdag nästa vecka – och det är aningens för sent!
Huah… nu blir det nog en kopp kaffe och ta det lugnt. Cissi kommer över och pratar mig tillrätta 😀
