JA! Jag vill ha 11 barn! Många skriver och frågar, både via mail och kommentarer.
“Varför vill du ha 11 barn?” “När fick du den drömmen?”
När jag var liten/yngre, innan jag började skolan, hade jag en dröm. Det var en dröm om att en dag få barn. Men det var inte ett barn, utan flera. Detta var alltså en ganska liten dröm då, en väldigt oskyldig dröm som jag inte visade utåt så mycket.
Men drömmen kom att bli större. Dock inte så uttalad. Eftersom jag hade det tufft i skolan osv ändå så var det inte så att man ville utmärka sig genom att tala om att man avvek från “normen” med att man ville ha typ fyra gånger fler barn än de flesta andra! Men den fanns där… hela tiden.
Varför det var just 11 kan jag inte svara. Men för mig hade siffran 11 alltid varit där. 11 barn har för mig varit lika givet som att det ska vara ett eller två barn.
Många reagerar och tycker att det är sjukt, absurt, löjligt, patetiskt och egoistiskt att ha denna dröm. Många kommenterar också och gör mig medveten om detta. Men jag håller inte med!Du drömmer om att bli hjärnkirurg. Din bror drömmer om att bli rockstjärna. Din syster vill bli underklädesmodell.
Din bästa vän vill resa jorden runt innan han blir 30, och din väninna vill bara leva ett långt och lyckligt liv.
Sen jag träffade Conny har jag dock, av oförklarlig anledning, hade väldigt lätt att bli med barn. Jag hinner inte mer än att bli förlöst innan jag är gravid igen – och jag är “en sån där idiot” som vägrar p-piller och andra hormonella preventivmedel. Fine – det står jag för också! Klandra mig om du vill – jag tål det 😉
Inom loppet av två år har vi fått tre underbara gemensamma barn, och har nu totalt fem fantastiska ungar under våra vingar. Och det stannar inte där!
Om om det blir 11 återstår att se. Det siar vi inte om. Jag vet inte – han vet inte. Jag vill däremot – i dagsläget!
Men vem vet vad jag känner om 2-3 år? Kanske är jag nöjd med de 6-7 vi har då? Eller kanske vill jag ha 20 ungar? Eller så kanske jag helt enkelt vill låta ödet ha sin gång och helt lämnade siffrorna bakom mig?
Det var någon som skrev och frågade om inte TV-programmen om storfamiljerna skrämt upp mig? Gissningsvis handlar detta om Familjen Annorlunda. Svaret är nej. Programmet skrämmer mig inte, det faschinerar mig. Jag är så otroligt glad att jag får se hur verkligheten funkar – att det är praktiskt möjligt och genomförbart att ha en så stor familj!
Så ja! Jag vill ha 11 barn.
LINUS (EN DEL AV FAMILJEPRESENTATIONEN)
Förlossningen
Jag var i vecka 35+5 och jobbade mitt näst sista pass som croupier på Arena Sportbar. Klockan var strax innan 22.00 och jag har inget att göra. Får en känsla av att ställa mig upp, så jag gör det – för att rätta till munkjackan bak på ryggen. Men när jag ställer mig upp hände nåt. Vattnet gick! Det var genomblött, allting, och där stod jag, i en pöl av fostervatten.
Men osäker som jag var ringde jag till mamma och frågade om det var normalt att kissa på sig utan att vara kissnödig, under en graviditet. Lugnt och sansat förklarade hon att det varit vatttenavgång, och att dom ska komma och hämta mig för att köra mig till förlossningen. VA? Förlossning? NU? Vadå, det är ju över en månad kvar!
De kommer, och en bekant springer och hämtar Linus pappa som då jobbade på Harrys, ca 100 meter ifrån Arena Sportbar!
Inne på förlossningen kollas jag med ctg. De undersöker också, och ser att jag är öppen 2 cm. Jag har inget värkarbete alls när jag kommer in. Så de säger att mamma o pappa kan åka hem för att sen bli ditringda om det händer något. Men inskriven blev jag. Det meddelades också att barnet kommer väga ungefär 2,5 kg – inte mer!
Förlossningsberättelse har jag skrivit om tidigare, men detta tog iaf 7 timmar från vattenavgång, ca 5 timmar från inskrivning, och 2-3 timmar från etablerat värkarbete. Sista biten puschade man med värkstimluerande dropp.
Smärtlindring? Ja, jag hade lustgas och morfininjektion.
Ut kom, kl 05.07, en välskapt pojke på 3550g och 50cm! Och jag ska, med handen på hjärtat, säga att jag är riktigt glad att min mamma fanns vid min sida, och att pappa fanns precis utanför dörren (det var hans eget val, att inte vara i rummet). Att ha sina föräldrar så nära, när något så stort händer – det är svårslaget!
Linus idag
Linus är en helt vanlig sjuåring. Han går i barnskolan, inför första riktiga skolåret som påbörjas i höst. Han trivs utmärkt med skolan och ser fram emot varje skoldag med ett leende. I skolan är han duktig, av vad jag vet och hört. Han läser sin läsläxa varje dag och tycker det är skoj att se att han lär sig mer för varje dag – och blir mer och mer säker. Det gillar han. Kanske får han ett läshuvud, precis som sin mor? 😉
Bästa kompisen är Simon, alltså “låtsasbrorsan” om vi säger så 🙂 Men sen ligger Edvin honom varmt om hjärtat. Det är främst honom som Linus pratar om hemma!
Linus gillar att spela TV-spel, och använder sig både av Nintendo Wii och Xbox. Varje dag spenderas en tid framför tv-spelet. Men sen gillar han att spela fotboll, vilket han sysselsatt sig med i ett år ungefär. Han går även på något som kallas “Miniorerna”, det är en lite “kyrklig” verksamhet för barn här i byn. Han gillar alltså att träffa kompisar och umgås med dessa utanför skolan!
Något annat han gillar är familjen, helt klart. Han pratar dagligen om sina syskon. Varje gång han ser de små springer han fram och ska krama och pussa dom. Han försöker lära Rasmus sina hyss och bus. Likadant blir det väl med Jonathan? 🙂 Dessutom har han uttryckt, i radion, att han gärna vill ha 34 systrar också. Nu börjar han dock känna att det räcker med tre. Det känns aningen mer realistiskt om jag får säga det själv!
Så när vi fått tre flickor ska vi sluta säger han! (Men eftersom jag hittills bara fått pojkar så lär det ju dröja innan tre flickor kommit till världen i denna familj!)
8 Egenskaper (6 positiva, 2 negativa)
- Glad
- Familjekär
- Lättroad
- Har ganska lätt för sig i skolan
- Är väldigt bebiskär
- Lätt att såra (känslig)
- Morgontrött (oftast iaf)
